Ett 10-årigt arbete har kommit till sitt slut. Tillsammans med 13 huvudmän/skolor där vi tillsammans sökt efter hur verkningsgraden på fortbildning kan höjas och hur ledarskapet hos rektor och rektors chef påverkar undervisningen i klassrummet. Totalt har över 400 skolledare, verksamhetschefer och skolchefer varit involverade. Lägg dessutom till ytterligare över 4 000 pedagoger som på olika sätt och i olika faser deltagit i olika interventioner. Det har inte varit ett klassiskt forskningsprojekt, utan en mycket praktiskt orienterad testbädd för att med olika små interventioner steg för steg sortera i ett antal frågor, exempelvis:
Hur kan motorn för kvalitetsarbetet utgå från mötet med eleverna?
Hur blir ledarskapet kommunicerbart?
Hur kan samarbetet mellan rektor och rektors chef organiseras och bedrivas?
Hur skapa utrymme för pedagoger att använda sin expertis och kreativitet för att skapa de bästa lärmiljöerna?
Finns det frågeställningar och utmaningar som är genomgående mellan skolor/kommuner?
Går det att sammanfatta forskningsläget inom skolledarskap på ett överskådligt sätt?
Det har framträtt ett mönster som verkar vara användbart för att ta nya steg i förbättringsarbetet och det verkar finnas ett antal frågor som alla har nytta av att systematiskt fundera över och på något sätt mejsla fram en klarhet runt.
Om det förr var pedagogiska idéer som var trender och som i utbildningsprojekt "trycktes ut", så verkar det nu som att ledares sätt att organisera och leda har större inverkan på pedagogisk utveckling än vad dessa projekt hade. Men för att kunna göra ledarskapet kommunicerbart i en organisation skulle det vara förtjänstfullt med ett antal gemensamma begrepp och modeller. Men begrepp och modeller riskerar att inkräkta på den enskildes handlingsfrihet och ledningsorganisationer har det vara vanligt att låta chefer få göra det de tror på. En tidig ambition i detta arbete vara att försöka hitta underliggande principer och strukturer som är generaliserbara.
Idén om ”One size fits all” mötte inte ett starkt motstånd, men möttes till en början av försiktighet och i viss mån förvåning. Minnet från frälsningsläror hade etsat sig fast. Det var nog en sund inställning, även om under de senaste tio åren väldigt få pedagogiska frälsningsläror dominerat.
De senaste tio åren har skolförbättringsarbete verkligen präglats av en ambition att först på ett övergripande plan analysera behov, för att sedan kunna ”sätta in” rätt åtgärder (förbättringsarbeten). Något som haft större effekt än pedagogikprojekten runt millenniumskiftet. Även om dessa förbättringsarbeten mynnat ut i förbättringsprocesser med rubriker som; språkutvecklande arbetssätt, läs- och mattelyft, anpassningar, etc.
Arbetet med de skolor och huvudmän som deltagit här har delvis tagit detta ett steg längre och flera har ifrågasatt huruvida det är möjligt att med långa tidsfördröjningar göra behovsanalyser på mer eller mindre gamla data. Frågor har även rests runt huruvida huvudmän och utvecklingsavdelningar långt bort från de pedagogiska mötena ska kunna utvinna vilken pedagogisk förbättring som behövs. Och även när de kunnat, hur ska de kunna kommunicera det utan att komma ”från ovan” med risk att förlora trovärdighet.
Karaktären på det som växt fram i det här arbetet består mer av principer att utgå från. Med spegling i de 40 senaste åren av skolledarforskning har tre begrepp kommit att karaktärisera kärnan i detta praktiska förbättringsarbetet:
• Riktningsfokus. Det som fokuserar de gemensamma krafterna i en gemensam riktning.
• Ägarskap. All personal känner ett ägarskap för och är involverade i utvecklingsarbetet.
• Samarbete. De har ett väl utvecklat samarbete inom och utom organisationen. I det här sammanhanget definieras samarbete som vilja, förmåga och konkret initiativtagande till handlingar som syftar till att hjälpa varandra att lyckas.
Dessa tre begrepp utgör hörnstenarna i det som har växt fram som ett system som kan användas som glasögon för att hitta de underliggande mönster som förklarar hur skolor producerar de resultat de får. Elevresultat utgör fortfarande viktiga data, men ännu viktigare för att bedriva ett proaktivt kvalitetsarbete är ”systemdata”. Data som förklarar hur bra ledningssystemet fungerar.
Några av de frågor som många av de rektorer/chefer som medverkat i det här arbetet har identifierat och som verkar användbara för alla att kunna vara tydliga i är:
Vad vill du med ditt ledarskap?
Hur syns era mål och visioner i daglig verksamhet?
Hur säkerställer du att ägarskapet i verksamheten maximeras?
Hur säkerställer du att alla möten är maximalt meningsfulla för alla?
Hur säkerställer du att personalens kompetensutveckling verkligen ger effekt på elevers lärande och utveckling?
För att bara nämna några. Successivt har flera av förvaltningarna satt i system att alla rektorer utgår från frågor liknande dessa och presenterar för varandra hur de löser det. Flera av de rektorer som kommit in under de sista åren och som kunnat dra nytta av tidigare års arbete vittnar om att resultaten av detta arbete ger handfast stöd till utveckla en verkligt lärande organisation som transformera sig självt in i framtiden.
Som "spindeln" i detta arbete kan jag konstatera att flera av dessa förvaltningar vågat lämnat gängse traditioner vad gäller skolorganisering och är på väg att forma en ny sorts skolutvecklingskultur. Det som hos dessa skolor var norm och som är norm på många andra ställen har ersatts med en ny vokabulär. De har börjat gå ifrån begrepp som; arbetsorganisation/utvecklingsorganisation, systematiskt kvalitetsarbete, värdeord, årshjul, etc. till ett språk som för många kanske känns främmande; operativa och stödjande team, reaktivt och proaktivt kvalitetsarbete, ledarplaner, överenskommelser, strategiska ledningsgrupper, etc.
Jag vill tro att stommen och mönstret i det som växt fram i detta arbete kan i lokal tappning vara användbart på bred front. Därför har jag försökt att på ett så konkret och lättillgängligt sätt som möjligt sammanfattat dessa tankar i en bok. Titeln kom landade in just nyligen och det var inte meningen från början: "Tillitsbaserat ledarskap i skolan - från ord till handling". Men jag tror att nu i efterhand så kan alla som varit med att bygga detta se att vi funnit formerna till en stomme där innovation, tillit och arbetsglädje växer fram som ett resultat av de gemensamma ansträngningarna, inte som värdeord som trycks ut "uppifrån".
Christer Westlund
Me University